Kategoriarkiv: Böcker

Rökelse III

av

0

Jag har äntligen lyckats få styr på min konrökelse. Konrökelse är lite som pinnrökelse utan pinne. Den är formad som en kon och är ungefär som en blyertspennespets i storlek. Man tänder den på samma sätt som pinnrökelse. Det fina är att du kan bestämma själv exakt vad den ska innehålla och den kan laddas med energi precis som lös rökelse på kol. När jag har gjort det tidigare har jag haft problem med att den inte ville glöda ordentligt. Den stannade efter att ha varit tänd till max en tredjedel och sen ville den inte glöda mer även om man tände konen på nytt. Det är lite meckigt men eftersom man gör en slags pasta som man formar till koner som sedan måste torka ordentligt innan man tänder dem. Det tar ca 2 dygn. Det var när jag bytte receptbok som saker och ting började förbättras. Den nya boken heter Incense: Crafting and Use of Magickal Scents och är skriven av Carl F. Neal. I andra böcker jag har om rökelse förekommer att man har salpeter i vissa recept och jag trodde att man var tvungen att ha det för att det skulle glöda men Neal säger att man absolut inte bör ha det eftersom det inte förbättra glödförmågan och att den påverkar dofterna. De senaste blandningarna som jag nu har gjort med hans recept som brinner väldigt fint och igår testade jag en månrökelse jag hade gjort med hans recept (med viss modifikation). Jag vill ha rökelse som jag kan använda när jag ska meditera eller divinera utan att lägga en hel cirkel, men också rökelse för att bringa god atmosfär eller för rening och liknande. Månens energier gynnar områden känslor, närande, fertilitet, hemmet, familjen, kvinnor, spädbarn, det offentliga och matlagning och en bra ört förknippad med månen att ha i en sådan rökelse är jasmin. Det recept jag hade gjort var ett som i original har Valeriana i sig.  Naturligtvis skall det blandas under måntimme och i en silverskål. Nåväl själva receptet är:

  1. Blanda och pulvrisera
    1. 1 msk vitt sandelträ
    2. 2 tsk jasminblom
  2. Häll upp och förvara i en tät burk i minst 28 dagar max 3 månader.
  3. Konsekrera rökelsen i en cirkel.
  4. Tillsätt 0,25 tsk (ja, inte mer än ett lätt rågat kryddmått) tragantgummi.
  5. Blanda ordentligt
  6. Tillsätt upp till 4 tsk vatten, en efter en.
  7. Blanda, helst med en träpinne, tills det är en jämn massa.
  8. Forma dem snabbt till koner, men gör dem inte större än en blyertspennespets.
  9. Låt torka i c:a 2 dygn i rumstemperatur på en torr plats.

Denna rökelse luktade underbart. Det går att göra pinnrökelse m h a denna pasta men det är svårt att hitta en sån ”veke”. Jag har testat med spaghetti, det funkar så länge som pastan inte är för blöt och tynger rökelsen på spaghettin så mycket att den går av.

B*B

Tre strålar

av

0

Gårdagen inleddes med 7 timmars korrekturläsning av den egna masteruppsatsen. Roligare kan man ju ha det. Men den är i alla fall inlämnad till handläggare nu. Kvällen spenderades sedan i norra Skåne där Christopher Penczak höll ett föredrag och ledde en meditation. Jag nämnde ju att jag höll på med hans bok Inner Temple of Witchcraft och när jag googlade hans namn hamnade jag på hans hemsida. Där stod det att han skulle vara i Sverige nu  och hålla ett retreat. Men det visade sig vara en större sak som naturligtvis kostade mycket pengar för någon som för tillfället letar jobb. Däremot höll  han ett fristående föredrag med meditation igår. Det han talade om där var intressant och och tog upp många saker som jag har tänkt på under de 15 år som jag har hållit på men inte sett riktigt tas upp i denna typ litteratur. En sak som har stört mig länge men som jag inte har kunnat hitta svar på, är hur traditionen följer ett väsen genom reinkarnationer eller genom ens arvsmassa. Jag menar att jag är född och bor i Sverige men jag har inga svenska rötter eftersom mina föräldrar inte är födda här. Det är ju därmed logiskt att min tradition, om den följer mig genom generna, inte är den nordiska häxans väg och därför har jag aldrig känt någon större dragning till runor, asar, nornor och sådant som följer med den traditionen. Men med tanke på att jag indianskt påbrå borde det kanske ligga åt det medicin-schamanska hållet, men det har jag inget större intresse av heller. Den som drar mest är den brittiska traditionen med sydeuropeiska inslag som grekiskt pantheon och vissa keltiska influenser. Och så på ett litet udda hörn sticker hoodoo upp.

Så om det har följ mig genom generna eller via min reinkarnation kan jag inte riktigt svara på, det kanske är en kombination av båda. Det brittiska borde ligga väldigt många generationer tillbaka, för att inte tala om grekiska gudar men hoodoon kan ha med att göra att delar av min släkt kommer från den amerikanska södern och det är ju ganska mycket senare. Christopher berättade att reinkarnationer använder båda och kunde ge exempel på erfarenheter (både egna och andras) där man definitivt visste att regressionen hade lett en till ens förfader och andra varianter där man med säker kan säga att regressionen har lett en till in inkarnation man bestämt kan veta att man inte är släkt. Och allt detta har att göra med Häxkonstens tre strålar (se nedan) att inkarnationer och traditioner använder flera vägar för att hitta nya individer, själar, väsen att utvecklas. Jag har säkert rört ihop massor eftersom jag inte tog anteckningar men det föredraget var väldigt upplysande och svarade på många frågor.

Penczak ger även ett bra intryck när man träffar honom. Jag anser att han har tagit Wicca/Häxkonst ytterligare ett steg och han modifierar det med egna tankar och vilar inte så mycket på föregångarna. Exempelvis berättade han om sin vision Three Rays of Witchcraft: Power, love och wisdom som manifesterar sig som ett spjut, en blommande gren och en behornad orm. Jag vet jag låter helt frälst men det var faktiskt bra och jag är den som annars brukar vara skeptisk. Det är nog mycket för att han en väldigt jordnära person och inte försöker övertyga på något sätt, utan han bara berättar om sina erfarenheter och vad han har kommit fram till.

Kvällen avslutades med en meditation som baserade sig på Three Rays of Witchcraft. I den fick jag mycket kontakt med den blommande grenen, Love, som blev till till växter som omfamnade mig (på ett bra sätt). Logiskt med tanke på att jag håller på mycket med örter.

Helt klart nöjd med gårdagen.

Witchraft studies

av

0

Jag fick hem Christopher Penczaks bok The Inner Temple of Witchcraft för ett par dagar sedan och satte genast igång med att läsa. Han verkar vara lite av en guldkalv hos förlaget Llewellyn med en hög bokproduktion på bara några år, verkar det som. Den här är skriven 2002 och tittar man på hans hemsida verkar det vara åtminstone 15 böcker skrivna under dessa 10 år. Man ska dock komma ihåg att allt kanske inte alltid är bra eftersom Llewellyns kontrakt säger att man som författare hos dem måste producera två böcker per år.

Än så länge håller boken en hög kvalité även jag fortfarande har lite svårt att acceptera häxors sätt att försöka hävda en lång och obunden tradition ända till innan the Burning Times, ja, t o m till paleolitikum. Han gör det dock inte i ord utan med en illustration där den uråldriga häxkonsten utvecklas till de moderna traditionerna i ett träd. Men samtidigt kanske han inte riktigt håller med det när han skriver att Laurie Cabot (hans översteprästinna) om sin Keltiska tradition ”views it as a pre-Gardnerian tradition, based on her original training, generic memory, Celtic heritage and her own inspiration.”

Jag tycker att den här boken skiljer sig ganska mycket från andra wicca-böcker som nästan bara lutar sig på tidigare författare och allmänna åsikter inom den hedniska rörelsen, när det gäller Wiccas historia och allmänt om häxkonst. Nej, detta känns aktuellt och genomarbetat, än så länge. Vi får väl se.

B*B