Jag fick hem Christopher Penczaks bok The Inner Temple of Witchcraft för ett par dagar sedan och satte genast igång med att läsa. Han verkar vara lite av en guldkalv hos förlaget Llewellyn med en hög bokproduktion på bara några år, verkar det som. Den här är skriven 2002 och tittar man på hans hemsida verkar det vara åtminstone 15 böcker skrivna under dessa 10 år. Man ska dock komma ihåg att allt kanske inte alltid är bra eftersom Llewellyns kontrakt säger att man som författare hos dem måste producera två böcker per år.
Än så länge håller boken en hög kvalité även jag fortfarande har lite svårt att acceptera häxors sätt att försöka hävda en lång och obunden tradition ända till innan the Burning Times, ja, t o m till paleolitikum. Han gör det dock inte i ord utan med en illustration där den uråldriga häxkonsten utvecklas till de moderna traditionerna i ett träd. Men samtidigt kanske han inte riktigt håller med det när han skriver att Laurie Cabot (hans översteprästinna) om sin Keltiska tradition ”views it as a pre-Gardnerian tradition, based on her original training, generic memory, Celtic heritage and her own inspiration.”
Jag tycker att den här boken skiljer sig ganska mycket från andra wicca-böcker som nästan bara lutar sig på tidigare författare och allmänna åsikter inom den hedniska rörelsen, när det gäller Wiccas historia och allmänt om häxkonst. Nej, detta känns aktuellt och genomarbetat, än så länge. Vi får väl se.
B*B
Skånsk Esbat 