Jag var på Irland för någon vecka sedan och hittade ett St. Brigid’s kors i en museibutik. St Brigid är en av många gudomar som inkorporerats bland helgonen, inte bara på Irland. Här kommer en översättning av den information som följde med.
St. Brigids-kors
Enligt traditionen skulle varje medlem av hushållet, unga som gamla, samlas på St Brigids afton den 31 januari och fira denna forntida högtid. Man gjorde enkla kors av halm eller strå som en del i denna årliga tradition. Genom att hedra helgonet på detta sätt skulle hon skydda huset från eld, storm och blixtnedslag. Varje område hade sin egen lokala design, som gick i arv från generation till generation. När man väl tillverkat korsen bestänktes de med heligt vatten och man hängde upp dem nära ytterdörren under det att följande bön lästes upp: ”May the blessing of the God, Father, Son and the Holy Spirit be on this cross and on the place where it hangs and on everyone who looks at it.”
På södra Irland tillverkades vanligtvis bara en typ av kors under denna speciella natt av familjen, men i andra grevskap, som Clare, södra Galway, Tipperary, Limerick, Laois, Kilkenny, Offaly och Waterford konstruerades även ett annat kors. Detta kors hade ett annat utseende än huvudkorset som hängde i hemmet. Det andra korset gjordes för att få helgonbeskydd från the Byre, en fruktad storm, och ytterligare andra områden gjorde ett tredje kors för att skydda stallet från olycka.
På norra Irland firades en mer detaljerad högtid där en av familjemedlemmarna, vanligen en ung flicka (eller en ung flicka som hette Brigid), gick runt och knackade på dörrarna och bar med strån eller gräs som skulle användas för tillverkningen av korsen. Flickan skulle knacka tre gånger för att bli inbjuden. Varje gång hon knackade sade hon: ”Go down on your knees, do homage, and let Blessed Brigid enter your house.” Efter den tredje gången svarade familjen unisont: ”Oh come in, you are a hundred times welcome”.
Hon gick sedan in och lade stråna eller halmen under middagsbordet, som hade förberetts för hennes ankomst. Sedan bad man en speciell bordsbön och sedan reciterades en tacksägelsebön efter maten. Alla som var närvarande tillverkade sedan St. Brigids-kors. Husbonden och hans fru gjorde ett stort kors tillsammans, vilket var det som hängde ovanför ytterdörren för att skydda från olycka. I norr delades en kärve eller en nek ut i familjen och de andra vuxna gjorde kors för att skydda mot the Byre och stallet. Bland barnen tävlades det om vem som kunde göra det finaste korset och sedan hängde de upp sina kors ovanför sina sängar som skydd under det kommande året.
Man var också av den uppfattningen att korsen hindrade onda andar från att komma in i husen, samt att de skyddade invånarna från sjukdom och epidemi. I vissa områden gjordes ett nytt kors varje år och de gamla togs ner och brändes på härden. Ännu vanligare var det att lämna korsen där de var, i synnerhet då de var fästa under halmtaket ovanför dörren. När ett nygift par flyttade in i sitt första hem, påbörjades en ny serie av kors, ett för varje år de hade bott i huset. Halmtaksläggare kunde ofta se hur gammalt taket de skulle reparera eller byta ut var genom att räkna de antal kors som var fästa på undersidan av halmen.
Även de strån som blivit över efter att korsen tillverkats ansågs ha speciella krafter. Dessa var ofta omsorgsfullt utlagda framför härden och ibland lades en vit duk över för att bilda en säng till helgonet när hon besökte huset. Denna kallades Brigid’s Bed och alla kontrollerade nästa morgon ifall sängen var i oordning som tecken på att helgonet sovit där. Man trodde också att stråna hade helande krafter och strån togs från hennes säng och användes för att bota familjen under året. Ett strå kunde bindas runt ett värkande huvud eller annan kroppsdel och nästa morgon kastades strået i elden. Om det brann upp fort garanterades en snabb återställning. Fiskare från grevskapet Donegal vävde band av överskottet och tog med sig ut på sjön för att få helgonbeskydd.
Sankt Brigids dag firades som en helgdag och inget arbete utfördes vid denna tid. I synnerhet arbete som involverade hjulroterande av olika slag, som att köra vagn, väva eller kvarnmalning. Det sades ofta att ”Saint Brigid’s Day is free from turnings”.
Översättning Soror Sagarum
Källa: The National Museum of Country Life. Turlough, Castlebar, Co. Mayo.
Skånsk Esbat 